Foto: Hans Andersson
Copyright-info för bilden 

Miri Jacobsson och Lina Sjösten framförde flera sånger både under själva nationaldagsfirande och sedan antecknade de sig även på spellistan på spelstämman. I bakgrunden syns fanborgen med nio fanor.

Till tonerna av Josef Lindeskogs gånglåt framförd av spelmännen tågade flaggbärarna och de nio fanbärarna in på området och fram till flaggstången där nationaldagsfirandet inleddes med att den svenska flaggan hissades.

I år hade nationaldagsfirandet och spelstämman slagits ihop. Spelstämman hade annars av tradition hållits på annandag pingst, men eftersom denna helgdag ”stulits” och istället flyttats till nationaldagen, har också spelstämman flyttats med.

Spelmännen hade knappast kunnat välja någon bättre låt än Josef Lindskogs gånglåt som inledning. Denne spelman och hembygdsvän som var en av initiativtagarna till bildandet av hembygdsföreningen och hembygdsgården 1930. Själv boende endast en stenkast från platsen där det nu begav sig.

Det var spelmän från Hemgårdens Folkdanslag som spelade, vidare ett gäng ungdomar från Kulturskolan. De båda tjejerna Lina Sjösten och Miri Jacobsson framförde flera finstämda sånger. Högtidstalet på nationaldagen hölls av komminister Kirsten Alm. Själv från Tyskland konstaterade hon att det kanske behövs någon som kommer från ett annat land för att tala om för oss svenskar hur fantastiskt vårt land är.

Hon pekade även på en del egenheter vi har. Som att äta rutten fisk (surströmming), bosätta oss mitt ute i skogen och att tacka. Inte att tacksamheten är för stor men att det ibland kan gå till överdrift. Hon drog ett exempel från sitt eget giftermål för ett drygt år sedan. Hon hade även märkt att vi är snabba att skapa traditioner. Har det hänt två gånger är det en tradition. Därför spekulerade hon över hur det kommer att bli med nationaldagsfirande i Ringarum fortsättningsvis, med två tyskor som högtidstalare de två senaste åren.

Kirsten Alm deltog även i förbönen för vårt land och vår bygd tillsammans med bygdekommitténs ordförande Hans Andersson.

Det var just bygdekommittén som tillsammans med Ringarums hembygdsförening och Hemgårdens folkdanslag var arrangörer för dagen.

Efter själva nationaldagsfirandet startade spelstämman med allspelet, vilket leddes av Clas Lindh. Då samlades spelmän med olika instrument för att spela tillsammans. Sedan fanns en spellista där det gick att anteckna sig för att spela från scenen på dansbanan.

Något som hör en spelstämma till och är nog så viktigt som att framträda på scenen är buskspelet. Nämligen att spontana grupper bildas för att spela tillsammans lite varstans i omgivningen.

Som vanligt var det ingen risk att besökarna skulle behöva svälta. De superba sillmackorna gick åt som smör i solsken och våffeljärnen gick varma hela dagen. Varmt var det även för hamburgergrillarna, särskilt en dag som denna då försommarsolen gassade från en molnfri himmel.

Säkert skrämde värmen en och annan besökare och så även spelman även om hembygdsgårdens belägenhet uppe på berget och med lummiga ekar och björkar som ger skugga, gav välkommen svalka och var en utmärkt plats att vistas på en dag som denna.

Publiken hade bänkat sig för att finna lite skugga under de försommarlummiga ekarna och björkarna på Hembygdsberget.

Det var riktigt varmt och gassigt på nationaldagen och den som kanske hade den mest passande klädseln med tanke på detta var Fredrika Strömfors, här ompysslad av mamma Jeanette.

Buskspel är något som tillhör en spelstämma. Alltså konstellationer av musiker som spontant sluter sig samman och spelar tillsammans, som här under den ståtliga tallen.

Är detta ljugarbänken månne? Seved Ockhammar verkar emellertid trivas tillsammans med Berit Svanberg, Gunvor Hollertz och Ulla Larsson.

För de sångsugna fanns det en ”visstuga” som leddes av hembygdsföreningens ordförande Barbro Wållberg.